12 juli 2007

Vem där..?


Ibland händer det att jag stirrar mig blind på två nästintill exakt lika kulörprover. Kan inte bestämma mig, hittar inte den rätta känslan, tonen, nyansen, kulören. Fast de är snarlika så finns skillnaden där. Och det kan ta timmar att välja. Provmålning, ommålning.

Det händer i fotograferingsögonblick att fotografen och jag flyttar på detaljer någon millimeter hit eller dit. Lägger till, tar bort. Flyttar, flyttar tillbaka. Det är nästintill knäppt. Och vi skakar våra huvuden och mumlar något om lyxproblem.

Men det som är så starkt inom mig är min trygga och innerliga förvissning om att en vacker vardag gör människor glada. En bild berör. En färg berör. Se bara på alla dessa bilder i bloggvärlden som gör oss så glada, lustfyllda, inspirerade. Vad mer kan man begära än att få vara med och bidra till detta?

På ett seminarium för företagare jag deltog i för en tid sedan skulle vi formulera våra affärsidéer. Men inte nog med det. Vi skulle även formulera en vision för företaget. Och i den visionen skulle vi få fram hur vi bidrar till att göra världen bättre. Verkligen inte det lättaste! Men ack så viktigt att tänka vidare kring. För vilken verksamhet som INTE bidrar till att göra världen bättre skulle jag kunna stå ut med att driva? Jag var livrädd att det var precis det jag skulle komma fram till - att min verksamhet skulle vara onyttig, onödig, skadlig, fördärvlig.

I sådana ögonblick kommer tvivlet och tvillingsjälen i mig fram och jag börjar undra om jag egentligen verkligen har rätt att jobba med det jag gör? Får man göra det, egentligen? Får man ha roligt på jobbet, egentligen? Får man verkligen jobba med färg, form, tyger, möbler, saker? Borde jag inte rädda världen?! Rädda valarna, barnen, bergsgorillorna? Bli voluntär, sjuksköterska, läkare utan gräns? Vore inte det det enda rätta? Men sen tvingade jag mig att inte ta den "enkla" vägen. Utan lätta lite på locket och glänta på vad det innebär att arbeta med inredning. Kan det kanske finnas något som är lite OK med det i alla fall? Och vad såg jag? Jo, just det att en harmonisk och trivsam miljö gör människor harmoniska och lyckliga. Och lyckliga människor startar inga krig, dödar inga barn, utrotar inga gorillor. Eller?

Det finns inte bara en sak som är rätt. Men det finns en sak som är mer rätt för var och en av oss. Att våga lyssna till det hjärtat säger är stort. Att våga steget är större.

Med åren har jag lärt mig att våga lyssna, våga vara jag. Och det var när jag vågade det som saker började hända.

Det här var lite filosofiska tankar från mig. Hoppas de kan inspirera åtminstone någon av er att våga lyssna lite mer inåt. Våga ta det där steget. Våga tro på sin förmåga, sin känsla, sig själv. Avslutar med en favoritdikt jag läste för första gången för ganska exakt 19 år sedan. Och som betytt oerhört mycket för mig sedan dess.

Two roads diverged in a wood, and I-
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.
Robert Frost, The Road Not Taken (1874 - 1963)

This post is about the importance of listening to your heart and believing in your ability, whatever you want to do. The poem has followed me for long, read it the first time 19 years ago.

Photo: Janne Peters

11 kommentarer:

Anonym sa...

Tcker det du skriver låter oförskämt vettigt!
Och att du inte skulle bidra till en bättre värld med dina underbara bilder, färgsättningar och stylningar, det tror jag inte ett dugg på! Fortsätt och kämpa på, du gör ett utmärkt jobb!
kram

LISEN sa...

Perlan: Du är en...pärla :-) Tack!

Anonym sa...

Dearest Lisen,

You really captioned the essence of life and living. keep up the good works!
xxx J

Signes Vind sa...

Det träffade rakt i hjärtat på mig. Funderar mycket denna sommar på vad jag skall göra i framtiden. Jag är precis som du helt beroende av att det jag gör skall ha någon betydelse och på sikt göra världen bättre. Men det är så mycket som påverkar våra liv, ljud, form, färg, tal, och det går inte att säga vad som är viktigast - det är helheten så vi får väl fortsätta att bidra med våra delar/bitar så blir nog världen en bättre plats...

JULIEK sa...

Kloka ord från deg som absolut gir inspirasjon. Jag er inne i en fas nu der jag lær meg at lyssna til meg selv, ser ju at det faktisk gir en positiv effekt : )

LISEN sa...

J: Thanks for your support :-)

Signe: Bara att ge sig tid att tänka igenom frågor som dessa tycker jag ger mycket. Inte bara dundra på, stänga av, låtsas som det regnar. Det finns så många olika sätt att bidra. Hoppas du komemr vidare i dina egna tankar om framtiden.

Julie: Det låter strålande! All lycka till dig med lyssnandet!!

Anonym sa...

Det du skriver är väldigt tänkvärt. Tack:)
Ha en fin helg.
Kram Lallis

Anonym sa...

Du har rätt. Helt rätt. Men jag förstår dina tankar. Jag kan drabbas av samma tvivel och skepsis med jämna mellanrum, även om jag inte har det som yrke. Jag vill bara ha det skönt och vackert omkring mig och jag tror helt och fullt att det påverkar våra psyken.
Kanske till och med hälsan.
Jag brukar skoja att istället för att läkaren ska skriva ut lyckopiller ska han/hon göra hembesök och stajla om hemmet. Bort med fluffigt överkast i vadderad polyester in med virkat vitt överkast. Bort med polypropengång- mattor in med en trasmatta i glada kulörer. Typ.

LISEN sa...

Lallis: Tack för dina rader och hoppas du får en fin vecka.

Persilja: Det ligger en hel del i det du skriver!

Jennyshemochharmoni sa...

Ååå, jag blir tagen känner jag. Jag älskar verkligen text som påminner mig om vad som är viktigt i mitt liv. Den där passade ruskigt bra in just nu. Tack för att du var filosofisk. Det gillar jag :)

LISEN sa...

Jenny: Det var roligt att läsa att orden var givande. Lycka till med dina funderingar!! Kram.